Tjohopp! =)känner mig allmänt glad idag.. vet inte varför.. är nog för att jag fått gosa med mina små älsklingar nästan hela dagen igår :) sen har de väl hänt lite mer positiva saker, även om det är småsaker så är det något bra i allt elände..inbrott i bilarna igår .. IGEN! jäla skitungar verkar de vara.. men polisen kom igår iaf och kollade.. dock stämde inte det som stod i dagbladet, de kunde inte fastställa några fingeravtryck..denna gång hade de försökt tjuvkoppla mammis bilen.. men de lyckades inte så då tog de en påse godis som låg i bilen.. jag menar.. hallå.. godis påsen kostar 4 kr på willys snorunge!jag kan ge dig 4 kr om du låter bli våra bilar!i min bil hade de oxå varit, försökt att ta stereon, men de lyckades inte.. haha.. shi fick de.. :Phapp.. då börjar man kl halv fem på månda morgon då.. usch å fy.. vet inte om jag orkar ha det så i fyra veckor.. kommer ju bli helt knäpp jue..hade ju varit en annan sak om jag hade fått lön för de.. om det hade varit mitt jobb.. men de är ju bara en praktik.. så de känns lite uschigt..jaja.. laga mat nu kanske.. så man orkar hitta på nå bus sen ;)tack för att du får mig att lepusspuss

ja.. jag kan då verkligen inte påstå att jag gillar denna månad..att det år grått och trist ute gör mig inte så mycket, att träden saknar blad och att det mest är regn och rusk.. däremot så känns det som om min familj, min släkt.. inte har någon bra månad när det är just november som infaller..de senaste åren har varit svåra.. fyllda av ångest, saknad och tårar.. och inte vart de någon skillnad i år.. varit på ytterligare en begravning idag.. väldigt jobbit.. kan inte riktigt förstå att hon är borta..visst har jag tänkt fram och tillbaka att slutet var nära, men sedan bara slagit bort tanken och tänkt att "men vafaan.. människan är 40 år, hon ska inte dö än på bra många år"men mina tankar går nog mer till barnen.. och brorsan, Ola..att se dem så förkrossade idag gjorde ont, fruktansvärt ont.. och jag vet hur svårt de har för att verkligen visa att de är lessen, att de mår dåligt.. men tillslut så släpte fasaden, och allt bara kom..men jag tror inte riktigt att Simone förstår innerbörden av det hela..jag trodde verkligen att jag skulle bryta ihop totalt under cermonin, men när jag såg hur Amandas mur rasade samma och hur tårarna vällde fram var det som om jag inte kunde gråta nå mer.. jag satt med henne i min famn i över 2 timmar, och hennes tårar hade inget slut.. de var precis som att jag satte mina känslor i ett rum längst in, för att vara stark för henne..och när Simone kom springande efter mig och skrek mamma och sedan slängde sig i min famn inför alla i församlingsgården.. då kom mina tårar..jag älskar verkligen mina små trollungar!jag vet hur svårt det är att växa upp utan pappa från när man är 15 år fyllda.. men att mista sin mamma när man är 7 respektive 12 år..hur mycket förstår man egentligen? hur tänker man?jag minns det som igår då min pappa dog.. jag tyckte att allt bara var fel.. att det var mitt fel.. att de borde ha varit jag som fått cancern och inte han..jag kan inte låta bli att tänka "tänk om de känner likadant som jag gjorde då?".. jag skulle inte ens önska min värsta fienda att få känna den ångesten som jag kännde..18/11 2001 - Pappa, du fattas mig!

Jag älskar att se er skratta och le!
Ni gör livet värt att leva

Jo.. skaffat en blogg även jag då.. haha.. :)var väl kanske dags.. eller.. ja.. hänga med i svängarna och vara som de flesta andra?njea, den filosofin har väl aldrig riktigt varit min grej.. men hey..här sitter jag idag.. å skriver blogg..ledig från praktiken idag.. eller, ledig å ledig.. varit på sjukhuset å tagit massa blodprover å gjort nå undersökningar.. inge vidare rolig dag med andra ord.. men för första gången på typ länge så verkade läkaren vettig..däremot så fick jag väl inte så upp piggande svar så här i november kylan.. blodbrist å grejer.. så nu blev de ju en massa mer mediciner att hålla reda på..även att de fastställde samma sak på mig, som de gjorde på mamma när hon var i 20-års åldern.. å det var då verkligen inte kul..men som sagt, det stämmde inte på mamma.. så vem vet om det kommer stämma på mig den dagen det är dags för sånt.. den som överlever får se.. och det man inte dör av, blir man starkare av.. eller vad är det man brukar säga? hmm..något som däremot är ett plus, är att min nya fiiiiina jacka borde komma den här veckan... :)haha, jag vill ju lova att jag kommer att synas i höstmörkret..äh, nog babblat..over and out!