ååh.. jag vet ingenting längre.. den kramen jag fick imorse var nog den mest underbara på bra länge..

men jag blir bara knäpp på situatuionen, och snart spelar ingenting någon roll längre.. jag vill bara skrika rakt ut.. men vad ska man skrika när man inte har några ord? och vartifrån ska man få kraften till att skrika, när det inte känns som att man får åt sig någon luft?

jag börjar bli riktigt less på mig själv nu..

vissa saker som jag känner, tänker.. jag borde inte ens tänka så, för jag har inte rätt till de.. eller? ääh.. ingenting funkar längre..

det enda jag känner för nu är att supa ner mig själv så jag slipper tänka..

och jag är så jävla trött så jag vet inte vad, men inte fan går det att sova för de inte..

det bara sliter inuti kroppen på mig.. och jag blir sur.. för ingenting.. ett obesvarat sms, någon ton i rösten, minsta lilla fel får mig att gå i taket just nu.. varför!?

åh Satu kom hem, du är den enda som det går att prata med, och som faktiskt kanske kan förstå vad jag menar.. :(

funderar på att ta en promenad.. men vart ska man gå när inte vägarna leder någonstans? när orden inte längre betyder något.. bara massa tomma bokstäver som vi skriver, men som det inte verkar finnas några riktiga tankar bakom.. vi bara skriver, men sen då?

jag jobbar då örebro hela veckan som kommer, så jag kommer då att ha min tid för mig själv att tänka iaf.. kanske lite för mycket tid..

jag vet varken ut eller in längre :(