ååh.. kan inte fatta att det är 8 år sedan pappa dog :( när jag tänker på det så känns det som igår, och november känns alltid så deprimerande och mörk.. en lång månad..

det är så mycket som hänt under de här 8 åren, så många "milstolpar" som jag önskar att min pappa hade fått varit med om.. jag gick ut nian, började gymnasiet, fyllde 18, tog körkort, tog studenten, fyllde 20, tog körkort igen, klarade yrkeskompetensen, fick fast jobb, blev tillsammans med Erik, tog körkort igen, blev husägare.. bara för att nämna de "större händelserna".. haha..

sedan finns alla stunder då jag önskar att han hade fått se mig le, skratta och leva.. alla stunder då jag önskat att hans famn och trygga kramar skulle ha funnits där för att trösta mig.. alla gånger jag skruvat ihop nån möbel eller liknande och tänkt tillbaka på då jag och pappa alltid gjorde sånt tillsammans..

alla gånger jag äter pannkaka tänker jag på torsdagarna då jag var liten, då gjorde pappa alltid pannkaka.. eller alla gånger då jag var jätteliten och satt i hans knä och kollade på barnprogram och han somnade med huvudet mot min axel.. alla gånger jag kört förbi kubal och tänkt på hur många år han jobbade där, alla gånger jag träffar mina brorsbarn och tänker på att pappa aldrig fick se sina barnbarn växa upp.. de gånger jag tänker på den dagen jag kanske gifter mig, vem ska föra mig fram till altaret..

den som säger att tiden läker alla sår.. visst kanske jag tänker på det annorlunda, jag kanske inte gråter lika mycket som då.. jag pratar inte lika mycket om pappa.. men han finns där.. inuti mig.. och jag saknar honom varje dag, varje timme och varje minut.. ja varje jävla sekund!

det spelar ingen roll.. jag har förlorat min pappa på tok för tidigt.. att det har gått 8 år spelar ingen roll .. det är 8 år av saknad.. av ensamhet..

okej att han skulle ha varit 75 år idag.. men vem vet hur gammal han hade blivit om inte cancern slagit till? i mina ögon skulle han ha levt länge till.. guidat många fler på kubal, han skulle ha fått se mig i balklänning, han skulle ha fått se min lycka över att ha klarat körkortet och köpt min första bil..

han skulle ha fått se mig bli älskad av en underbar pojkvän som han absolut inte skulle ha jagat iväg med hagelbössan som han alltid skojade om.. pappa skulle ha kommit upp å byggt garage med oss till de nya huset..

han skulle ha varit pappa.. och allt vad en pappa gör skulle han ha gjort.. älskat mig, stöttat mig och funnits där för mig! nu finns han i mina tankar.. och försöker guida mig så gott han kan, men änglavingarna som hjälper mig framåt och glorian som lyser upp min väg..

Jag älskar dig pappa, då, nu och alltid!

Erik Allan Söderblom

1934-05-11  -  2001-11-18

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag hittade kidsen varsin badboll i paketen :) Gissa vilka som genast sprang upp till badkaret? ;) Tillsammans valde de att använda den blåa idag och spara den röda till sen :) ...

Tänka sig, idag hade tomten å mamman fixat en deg i kylskåpet, och dumle, bakformar å noblesse i paketet på kalendern :) Så ikväll har vi bakat dumlekakor.. :) ...

[ycka över en växel till järnvägen och pennor

Idag hittade vi en målarbok och mer järnvägsbitar i kalendern :) Elias frågade imorse varför inte tomten har lämnat en paketkalender hos alla barn.. Vill låta dem ha kvar den mysiga tron på tomten, så jag fick vackert erkänna att det var mamma som ...

Idag hittade vi järnvägsbitar och snoddar/klämmor i paketen :) vi har även hunnit med att baka 2 mjuka pepparkakor, en till oss och en till Erik å hans sandargubbar inför nattens kommande jobb.. ...