Alla inlägg den 17 november 2012

Av Ida Söderblom - 17 november 2012 22:14

Det här blir ett långt inlägg, fyllt av tårar och känslor..


- - -


Det här med amning.. för mig är amning något vackert, ett samspel mellan mor och barn.. jag har alltid velat amma, alltid hoppats att jag skulle få chansen att amma mitt barn..


under graviditeten så försökte jag tänka att det här ska funka, amma amma amma amma.. vi hade köpt hem så vi hade 2 flaskor, men jag tänkte nog aldrig att vi skulle använda dem till ersättning då vi köpte dem, snarare att vi skulle ha dem bara för att.. eller tills då det var dags för välling..


jag har aldrig förstått de som väljer att inte amma, och jag förstår det inte än idag.. för mig är det vackert!

Och en självklarhet, OM MAN KAN!

 

men tyvärr funkar det inte för mig, och det är faktiskt en stor sorg som jag försöker att inte visa för alla andra..  något jag bär inom mig..
jag känner mig verkligen som en otillräcklig mamma som inte kan ge min son mat på det mest naturliga sättet..
och jag kan inte låta bli att tänka på att om han blivit född får några 100 år sedan hade han mest troligast inte överlevt..


Elias tog bröstet jättebra direkt på förlossningen, vi ammade i 1,5 timme och sedan somnade han tryggt i sin pappas famn.. när vi kom över på BB sov vi en stund, för att sedan sätta igång att amma igen.. sköterskorna kom in och berömde att han tog bröstet så bra, jag bad dem kolla gång på gång att allt var rätt, för jag ville verkligen att det här skulle funka!


den dära dagen på BB ställde vi i princip klockan, han skulle äta var tredje timme, och minst 20 minuter per bröst.. började han på höger bröst ena gången, skulle han börja på vänster nästa gång för att få ut den där feta råmjölken ordentligt.. när natten kom skrek han bara.. vi ammade 2 timmar i streck, han sov en kvart för att sedan skrika å amma i 2 timmar till..
så här höll vi på hela natten, men jag hade ju läst om att det var så, för att mjölken skulle rinna till.. personalen sa jag skulle låta han suga så länge jag tyckte det var okej, och det inte gjorde ont.. jag smörjde bröstvårtorna varje gång han byte bröst, och lyckades undvika sår..


eftersom vi fick dela rum på BB då det var många som födde samtidigt, valde vi att åka hem tidigare.. Elias föddes natten mellan måndag och tisdag, de ville vi skulle stanna till torsdag men vi valde att åka hem redan på onsdagen då vi kändes oss stressade av att dela rum..


de vägde Elias innan vi skulle åka, och han hade då gått ner från 3835 till 3500 nånting.. de påpekade att vi skulle se till att han åt var tredje timme..
vi hade återbesök på torsdagen, han hade fortfarande inte gått upp något, utan gått ner lite till.. ingen bajsblöja än..
även fredagen hade vi återbesök till Sunderbyn, lillkillen åkte 35 mil på 3 dagar då vi har 7 mil till sjukhuset..
även detta återbesök hade han inte gått upp något, läkaren var nonchalant och sa att nu borde han faktiskt ha bajsat en blöja med "vanligt" bajs.. men icke..


när läkaren hade gått såg barnmorskan hur jobbigt jag tyckte det var, hon bad mig sätta mig ner och amma så hon fick se.. Elias skrek, slogs å vägrade ta bröstet.. jag kände paniken stiga i kroppen och tårarna samlades i ögonen..
jag bytte bröst och då tog han, redan då visste han att höger bröst är mitt favvo, vänster struntar jag helst i.. barnmorskan tyckte han tog bröstet jättefint, och han svalde bra sa hon, så det betydde ju att det kom mjölk..
men hon ville vi skulle ringa bvc och boka en tid på måndagen för en ny vägning..


vart helgen sedan tog vägen har jag ingen aning om, Elias skrek konstant, jag amma amma amma amma amma.. vi sov i soffan tillsammans i de mest konstiga ställningar, så fort jag rörde mig så vaknade han.. Erik fick se till så jag hade en vattenflaska och telefon inom en armlängds avstånd så jag inte väckte lillen då han väl somnat..
vi amma, skrek å grät tillsammans..


måndagen kom, iväg på bvc.. jag var livrädd att de skulle skicka tillbaka oss till sjukhuset igen, att han skulle ha gått ner ännu mer.. och det var fortfarande inget plus på vågen..
hon bad oss komma tillbaka på tisdagen, för det kunde ju skilja mellan hennes våg och den på sjukhuset..


vi åkte hem, ammade ammade ammade.. tillbaka på tisdagen, Elias hade gått upp endast 5 gram.. då kom orden jag bävade för.. ni får nog prova ge honom lite ersättning tills mjölken din kommer igång..
iväg på affären, köpte NAN 1 pulver..
åkte hem, jag satte mig för att amma och Erik steriliserade en flaska, blandade ordning 30 ml.. när han kom med flaskan klarade jag inte av det, tårarna flödade och jag har nog aldrig känt mig mer värdelös än i just den stunden..


Erik fick ge honom mat, Elias tog flaskan, sög som besatt, drack upp allt, somnade och sov i 3 timmar! detta hade aldrig hänt innan, han var nu 7 dagar gammal..
vi fick ganska så fort börja blanda 60 ml, han drack inte upp allt, men mer än 30..


sedan dess har vi ammat först och gett flaska sedan.. men när Elias började med att inte vilja ta bröstet när vi var hos folk eller ute någonstans där det vart en stressig miljö, så försökte jag börja styra dagarna så jag skulle vara hemma när det var dags för honom att äta.. om vi var hos nån annan eller ute på stan hoppade vi över amningen och gav bara flaska.. då det sedan var dags för nästa mål var brösten lite hårda och man såg hur han nöjt av att få suga..


men nu de senaste veckorna har jag känt hur brösten mer och mer sällan blir hårda, och redan från början såg jag att han bara svalde de första minuterna vi ammade, för att sedan bara suga för att suga.. Elias släpper bröstet, slår å blir arg, det kommer inget.. sedan han började sova hela nätter har mjölken minskat mer och mer..


nu de senaste dagarna har jag ammat morgon och kväll, samt på natten om han vaknar och vill ha mat.. men nu ikväll märkte jag att brösten inte hårdnat det minsta, och då har vi inte ammat sedan kl 9.30 imorse..
självklart vet jag att när jag ammar mer sällan så minskar produktionen, men vad ska jag göra när han bara blir arg?


jag kan inte skriva det här utan att tårarna rinner, men det är nog snart dags att sluta amma helt.. Elias blir oftast bara arg eftersom det inte kommer något..

men det är så jobbigt.. jag har verkligen kämpat för det här.. även den perioden vi var tvungen att äta helt mjölkfritt så valde jag att utesluta allt med mjölk för att kunna fortsätta amma, jag vet att många hade slutat i denna situation, men jag kämpade vidare..


jag vill amma, men jag har inte nog med mjölk, och jag har inte haft det sedan start.. detta var en av mina största rädslor inför det här med barn, att inte ha nog med mjölk eller inte kunna amma alls..
att sedan behöva förklara det här för alla, att folk ska lägga sig i och fråga när vi ammar, om vi ammar, hur vi ammar, varför vi ger flaska.. herregud, fatta att det är jobbigt!


JAG VILL AMMA MIN SON, MEN DET LILLA JAG HAR RÄCKER INTE FÖR HONOM!

 

Till nästa barn vet jag.. nästa barn kommer inte behöva skrika och vara hungrig i en vecka innan vi börjar ge ersättning.. Jag kan faktiskt tycka att personalen på BB kunde ha sagt något tidigare, iaf gett oss en vink om att det kommer troligast att behövas..


Jag mår verkligen jättedåligt av det här, jag känner mig värdelös och otillräcklig.. Det spelar verkligen ingen roll vad nån säger, känslorna finns där..

Jag vet att ersättningen vi ger är bra, men i mina ögon kan inget vara bättre än bröstmjölken.. vi kvinnor är gjorda för att föda barn, och mata dem med våra bröst.. men uppenbarligen inte jag.. :(

Presentation


GBP-opererad, pysslande, blivande tvåbarnsmor i underbara Norrbotten! :)

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6
7
8 9
10
11
12
13
14 15 16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26 27 28 29
30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Fråga mig

9 besvarade frågor

Geocaching =)

Profile for Allansdotter

Skapa flashcards