Idag har jag varit en utvilad mamma! :) Elias somnade själv i vaggan igår strax efter kl 21.. Han vaknade när jag lade ner honom efter kvällsmaten, men jag gav honom en puss i pannan, sa godnatt och släckte lampan.. han låg och pratade i kanske 10 minuter, säkert med kompisarna som hänger ner från taket.. sedan vart det tyst, och då hade lillen somnat själv igen :) stolt mamma!

klockan fyra inatt drömde han mest troligat nå dumt, för då gnällde han lite, i sömnen tror jag, för han sov då innan jag hunnit få av mig täcket ens.. sedan vaknade jag 07:50 av en liten kille som var glad, låg å pratade med kompisarna sina och när jag tände lampan och tittade över kanten på vaggan möttes jag av världens leende :)

Nu sover han igen, och när jag satt här med honom sovandes i famnen insåg jag att imorgon är första gången jag inte ska natta honom.. Visst har Erik nattat honom nån gång när han varit hemma, men allt som oftast så äre jag som ger kvällsmålet och sedan lägger ner honom för natten..

Jag har verkligen inte varit ifrån honom många gånger, och inte har det varit någon längre stund.. Jag och Erik var iväg och åt en gång, och handlade en snabbis, tror vi var borta högst en timme och det bara kliade i kroppen på mig å jag ville bara åka tillbaka och hämta upp honom.. Inte för att jag inte litar på hans farmor, för det gör jag.. Men jag tyckte det var jättehemskt.. :(

Imorgon ska jag på en julkortsträff på byn, mellan 18-21.. Det innebär att jag kommer vara ifrån hjärtegrynet i nästan 4 timmar.. ooh, jag har redan nu dåligt samvete och funderar på att avboka.. denna träff innebär att jag "missar" min och Elias mysstund, som jag verkligen älskar, på kvällen med amning, kramar och nattning.. :/

Erik kom ju inte hem ikväll som det var tänkt, utan imorgon på morgonen.. Så Elias kommer ju få vara med sin pappa imorgon när det är dags att sova..

Jag vill verkligen gå på den här träffen, men just nu skriker kroppen "neeeeej, stanna hemma!".. nog vet jag att det kommer gå jättebra för Elias å hans pappa, och jag vet att jag nån gång måste "lära" mig att vara ifrån honom lite längre stunder och få lite "Ida-tid".. men AJ så svårt det är, och ont det gör.. :( hur har ni andra gjort?

näe, nu ska jag krypa ner under täcket och lyssna på lillens andetag.. älskar att somna till det ljudet, oh så underbart! för man behöver då verkligen inte kolla om han andas, det hörs ;) mysigt! inga snarkningar än, och det är nog pappan i huset glad för då han verkligen inte klarar av snarkningar ;) haha..

nattinatt och sov gott..

pusspuss